Hej och välkommen till Global Trends den digitala talkshowen som täcker din bransch med syftet att underhålla och informera.

Jag heter Saana Azzam och jag är din värd. Vi har fått en fantastisk respons på de tre första avsnitten. Hittills har vi tittat på 3 ämnen: teknologi, automation och robotteknik hållbarhet och ESG och alternativ energi. Och nu är det dags att avsluta med den fjärde delen i serien och vårt sista ämne. Men först, kom ihåg att interagera med oss på sociala medier för att dela era tankar och reaktioner. 

I avsnitt 4 tittar vi på en trend som är långt ifrån unik för vår bransch. Det är ett av de ämnen som det talas mest om i världen och som upptar tankarna hos politiker såväl som vanliga medborgare. Inom varenda bransch över hela världen försöker alla just nu räkna ut hur våra ekonomier ska minska sitt koldioxidutsläpp.

Hur når vi netto noll-målet? Vad måste varje sektor göra? Vi vet vad vi måste göra. Nu måste vi få det att hända. Låt oss fråga dagens gäster hur man bedriver gruvnäring med netto noll-utsläpp. Som vanligt har vi två gäster i studion i denna sista episod av Global Trends. Det är dags för vår första gäst. Han är överordnad rector på Climate Aligned Industries-programmet på Rocky Mountain Institute. Detta ideella institut med säte i USA har förespråkat energieffektivitet sedan det bildades för 40 år sedan något som den framväxande klimatkrisen under de senaste fyra åren ytterligare har förstärkt. Välkommen till Global Trends Thomas Koch Blank. Thomas, kom hit till mig. Thomas, det är ett nöje att ha dig här idag.

 

Tack.

 

Men innan vi börjar prata, glöm inte att ni kan följa avsnittet på våra sociala mediekanaler. Logga in, dela era tankar och kommentarer och diskutera ämnet med våra tittare runt om i världen. Där har du möjlighet att engagera dig i veckans ämne. Så, Thomas, låt oss börja med den stora frågan. Varför är det så viktigt att vi försöker minska koldioxidutsläppen i gruvsektorn?

 

Gruvdrift och utvinning av mineraler är en viktig del av vår moderna ekonomi. Vi växer fortfarande globalt på grund av ekonomisk utveckling och befolkningstillväxt. Och jag tror att när vi gör det kommer mineraler bli en del av ekonomin. 

 

Jag skulle gärna prata mer om detta men vår andra gäst kommer att berätta mer specifikt om det.

 

Okej, det är sant. Och jag tror att fastän dessa material i teorin kan återvinnas i oändlighet, kan inte återvinning täcka den totala tillväxten. Vi kommer att behöva fler mineraler särskilt för att ha det material som krävs för energiomställningen.

 

Gruvindustrin behöver skrika högre i den här frågan, eller hur? Och branschen förändras. Vi är inte så fokuserade på sådant som kol, som inte kan återvinnas i oändlighet. Nu uppmärksamheten på sådant som sällsynta jordartsmetaller. Det är ett ganska stort paradigmskifte.

 

I allmänhet kan man dela in materialet som vi gräver fram i två kategorier. Det är förbrukningsvarorna, som många av energiråvarorna - kol, olja och gas – som utvinns och sedan förbrukas. Och sen är det mineralerna som utvinns och används i infrastruktur eller produkter och där är återvinning och återanvändning absolut en möjlighet. Och jag tror att allt beror på kostnad och tillgänglighet men också på produktens värde. Ta till exempel en mobiltelefon. Det finns mer guld i en mobiltelefon, per kilo telefon än vad det finns per kilo malm som tas upp ur marken.

 

Tror du att det går att minska koldioxidutsläppen inom gruvnäringen? Eller är det lite för orealistiskt?

 

Jag tror inte det är orealistiskt. Man kan återvinna och ha gruvdrift, precis som man kan vara energieffektiv inom energisystemet. Det är utan tvekan det billigaste sättet att minska energiförbrukningen i hela värdekedjan. 

 

Och när vi pratar om minskade koldioxidutsläpp inom gruvdriften, skulle vi egentligen mer exakt behöva prata om minskade koldioxidutsläpp inom mineralanvändningen och inte bara i gruvdriften så vi inkluderar hela livscykeln?

 

Jag tror att det stämmer. I en stabil ekonomi där vi har slutat växa, om vi någonsin kommer dit så tror jag man kan föreställa sig en ekonomi som i teorin bara återvinner och lever på befintliga mineraler. Så när det gäller din fråga: utsläpp förknippade med gruvdrift handlar inte bara om att gräva upp material från marken. Det handlar också om att omvandla råvaran, malmen, till förädlade mineraler. Och den processen är ganska energieffektiv. Så om man återvinner hoppar man över det steget eftersom mineralet redan har blivit förädlat.

 

Och det är ganska fascinerande. Är det något mer som du skulle vilja lägga till?

 

Vi har ju också utsläpp i gruvan och den goda nyheten är att det finns tekniska lösningar även där.

 

Fantastiskt. Det var det jag skulle komma in på. Det vi kan göra är att skära ner eller helt sluta använda kol för att få upp kolet ur marken, eller hur?

 

Ja, jag tror att det stämmer. Om vi tittar på ståltillverkning till exempel så finns det så klart en policy eller många policyer för att försöka både minska den totala mängden stål som används i ekonomin, och öka mängden som återvinns. Båda dessa aktiviteter eller policy-ingripanden är, sett ur gruvnäringens perspektiv, inte bra för affärerna eftersom det innebär färre produkter och en mindre marknad att sälja till. Så sett ur gruvnäringens perspektiv tycker jag det är viktigt att minska utsläppen från hela leveranskedjan för det kommer att ge en långsiktig möjlighet på marknaden att erbjuda en produkt utan att öka koldioxidutsläppen.

 

Med allt som redan är på gång, och med elektrifieringen som redan är så utbredd, vad mer kan man göra?

 

Det viktigaste att tänka på är nog att många av dessa verksamheter ligger ganska långt bort på avlägsna platser. När man köper förnybara energikällor till dessa verksamheter, är man i ett utsatt läge eftersom man är den enda som köper in el från en specifik producent och det blir inte lika motståndskraftigt som i många konventionella system. Så det är lite av ett hinder. Men de här lastbilarna är inte heller enkla att elektrifiera. och det har att göra med bilarnas arbetscykel. Man vill ha dem i drift så mycket som möjligt och att de inte bara står och laddar batterierna. Och så är det batterivikten. För varje tonbatteri du sätter på lastbilen kan den bära ett ton sten mindre.

 

Så vi behöver bättre batteriteknik?

 

Bättre batteriteknik är bra men det kommer tyvärr inte räcka. Men det finns ett par lösningar på gång. Det är dels hybridlösningar där man kombinerar batteridrivna elektriska drivsystem med traditionella motorer. Och man kan också kombinera med så kallad överliggande strömförsörjning. På sträckor där det krävs riktigt mycket kraft som sträckor där man ska köra upp för rampen är drop-in bränsle ett alternativ. Man kan använda biobränsle i den utsträckning det är möjligt och även syntetiska bränslen. Och den tredje kategorin lösningar är vätgas för lastbilar. 

 

Jag förmodar att vätgasen kan utvecklas från förnybara källor.

 

Absolut, och jag tror att det stammer särskilt för avlägsna verksamheter eftersom den variabla effekten från solenergi och vind passar väldigt bra i kombination med vätgasproduktion som är mer flexibel än energiförbrukningen i gruvan. Så det är faktiskt lättare att elektrifiera genom vätgas än att elektrifiera utrustningen i gruvan direkt.

 

Och hur lång tid kan det ta att uppnå dessa mål? Handlar det om 2030, 2040 eller till och med 2050? När kan vi nå netto noll?

 

De goda nyheterna är att vi känner till tekniken. Så för alla dessa alternativ tror jag att det finns en bred samstämmighet kring vilken Teknik som behöver användas. Dessa lösningar testas även i stor skala Vi har företag som Fortescue som har bestämt sig för att sluta använda fossila bränslen till 2023 Många andra gruvbolag åtagit sig att uppnå 2040-målen i god tid innan mållinjen år 2050. Så jag tror att det finns en fråga här som handlar om hur snabbt befintlig utrustning kan ersättas. Så det kommer att vara en skillnad mellan ny gruvdrift och övergången från den befintliga.

 

Fantastiska insikter. Nu är vi framme vid den delen i programmet som vi kallar Ask Away. För att avsluta den här intervjun vi har valt en fråga som kommit in på våra sociala medier. Här komer den Thomas: Finns det någon lagstiftning på plats för att tvinga fram minskade kodioxidutsläpp i gruvsektorn?

 

Det korta svaret är nej. Eftersom gruvindustrin är global och det inte finns någon instans med rättslig befogenhet över hela branschen. Förordningar som påtvingas en region kommer inte nödvändigtvis att vara likadana i andra regioner. Jag tror att det finns en policyutveckling på två plan som ligger nära en global policy och en av dem är konsumentbaserad en policy som som gränsjusterings... Ja, koldioxidutsläpp... Vad heter den? Gränsjusteringsmekanismen för koldioxid. Jag tror att EU implementerar den nu och det betyder att allt som importeras till Europa måste uppfylla tröskelkrav för utsläpp. Det gör att det blir en global policy som vi måste uppfylla för att få sälja till Europa. Och den andra saken som händer handlar om stöd och subventioner till ren energi. 

 

Det ger gruvbolag större ekonomisk möjlighet att byta till ren energi. Det finns så mycket mer att säga och så lite tid. Tack, Thomas. Det var en intressant avslutning. Stanna kvar så kan vi prata mer om några saker när vi sammanfattar med en diskussion i slutet av avsnittet.

Vi går vidare. Thomas pratade om vikten av återvinning. Det är ett bra ämne för vår andra gäst. Han är gruvdriftschef på Nth Cycle, ett uppstartsbolag för teknik som vill lösa ett växande problem: Hur anpassar vi vår banbrytande teknologi inklusive elektriska fordon som är beroende av komplex batterikemi, vindkraftverk och konsumentelektronik, utan de ekonomiska och miljömässiga kostnader som förknippas med att utvinna metaller och mineraler? Alexander Allen, välkommen hit till Global Trends. Alexander, varmt välkommen till showen.

 

Tack att jag fick komma.

 

Nu vill vi gärna höra mer. Var passar din teknik in för att lösa detta problem?

 

Tack för att jag fick komma hit idag. Nth Cycle skapades när vi såg behovet av ett nytt sätt att tillfredsställa den ökande efterfrågan på viktig metall. Vi vill omdefiniera hur metaller utvinns och återanvända metaller, inklusive de som redan är i omlopp. Företagets namn syftar på att vi vill kunna ha metallerna i omlopp för evigt, och återanvända dem N antal gånger. Vår VD såg att det fanns ett problem med energiomställningen. Just nu kräver utvinning och raffinering en enorm mängd energi genom storskaliga och ohållbara processer. Vårt mål är att omdefiniera metallutvinning och skapa en lokal process och minska mängden energi som krävs för förädling av metallerna oavsett om vi tar dem från marken eller återvinner, vilket vi kallar urban gruvdrift, Just nu fraktar vi material långa vägar för vidare raffinering.

Vår teknik kallas the Oyster, och den använder en process vi kallar elektro-extraktion. Den kombinerar i huvudsak flera raffineringssteg i ett och låter oss extrahera specifika metaller och få fram produkter med hög renhetsgrad.

 

Wow, det är otroligt spännande. Så ni förbättrar kvaliteten ursprunget och miljöaspekterna för dessa viktiga metaller. Stämmer det?

 

Ja, och detta bygger på förståelse för var metallerna kommer från. Till exempel, just nu kommer nästan 85% av den nickel som används i energiomställningen från Indonesien för att sedan raffineras i Kina. Detta skapar oro för västerländska användare på grund av försörjningstrygghet, den långa transportsträckan och, som du säger, de miljömässiga och sociala aspekterna kring framställandet. Ungefär samma sak gäller för kobolt. Detta har lett till att både USA och EU säger: "Vet ni, vi måste främja öppenhet hållbarhet och säkerhet inom våra leveranskedjor. ” 

 

Så ni når målet när det gäller politik och miljö men hur är det med ekonomin?

 

Vårt system kan distribueras på plats i modulär skala och kostnaden är densamma som för de stora centrala anläggningarna utomlands. Vår affärsmodell är ganska enkel. Vi äger och driva våra anläggningar och tar ut en avgift när vi bearbetar en partners material. Vi skapar slutna leveranskedjor samtidigt som vi minskar antalet transporter skapar bättre punktlighet och minskar koldioxidutsläppen. Samtidigt hjälper vi kommersiella anläggningar att hitta nya sätt att tjäna pengar, till exempel genom avfallsflöden.

 

Fantastiskt. Ger allt detta en möjlighet att utveckla fler men mindre intensive sätt att bedriva gruvdrift så att vi kan utvinna i mindre skala med mindre påverkan?

 

Absolut, och minskning är nyckeln här. Vi vill minska antalet steg som behövs för att förädla råvaror Det är så vi kan minska avfallet, energianvändningen och klimatavtrycket. Den här tekniken gör det värt att att investera i mindre tillgångar som inte utnyttjats för att det inte varit meningsfullt att investera i stora anläggningar för kortsiktiga projekt. Så är det avfallet. Avfallet är väldigt utspritt. När man kasserar en telefon eller bärbar dator, är det en utmaning att transportera dessa till en bearbetningsplats Så flexibel kemisk utvinningskapacitet är vad världen verkligen behöver. Och vi kan minska växthusgasutsläpp med över 90% jämfört med vanliga gruvor och vi kan minska koldioxidutsläppen med upp till 44% jämfört med traditionella återvinningsmetoder genom vår process.

 

Så er teknik fungerar på traditionell råvara, den fungerar på avfallsprodukter, fungerar den på konsumentavfall?

 

Absolut. Vi försöker använda alla resurser som vi har och att göra allt så nära slutanvändaren som möjligt.

 

Vart ska ni ta vägen nu? Ni har bevisat att tekniken fungerar, så vad är planen?

 

Våra första samarbetspartner har funnits inom skrotåtervinning. Vi arbetar för att förädla elbilsbatterier och konsumentelektronik till en svart massa för att utvinna metaller med hög renhetsgrad såsom nickel, kobolt och MHP. Vi har ett samarbete på gång med OEM-företag för att utvinna metaller åt dem i en sluten leveranskedja med stor betoning på återvinning av deras produkter och uppgradering av material som de kan återanvända i sina processer.

 

Och allt som behövs är elektricitet?

 

Ja, elektro-extraktionsprocessen använder bara elektricitet och vatten. Och det mesta av vattnet kan vi återvinna i processen.

 

Och tiden?

 

Detta är redan på gång i kommersiell skala för skrot i år och vi utforskar fler områden för gruvdrift och raffinering.

 

Så vad är begränsningen? Finns det någon gräns?

 

Vi har utvecklat tekniken för att den ska funka med många material så många material som möjligt till skillnad från dagens teknik som klarar av ett begränsat antal. Men vi kan inte bearbeta varje metall som finns. Så vi har fokuserat på kritiska metaller. Några komponenter som vi får är också väldigt blandade. Mobiltelefoner till exempel. Alla märken har olika konstruktion och mobiltelefoner kan innehålla upp till 75 olika metaller vilket gör processen svårare. Vi måste också förbehandla våra råvaror. Vi kan inte bara kasta in ett bilbatteri i systemet. Först måste vi bearbeta det mekaniskt.

 

Och mala ner kretskort?

 

Ja, det kan vi göra. Våra partner brukar samla in, demontera, strimla och skicka materialet till oss och vi lägger det i lösning och kör det genom vårt system. Och på andra sidan har vi metallutfällare. Och det blir väldigt lite restavfall. Vi kan få ut grafit, litium och mangan från batterier. Och den viktigaste avfallsprodukten är aluminium. Och bara ungefär 5% av det råmaterial som vi får går inte att använda.

 

Så intressant. Jag tycker det låter lite som en kaka som redan är färdig.

 

Exakt, jag gillar den analogin.

 

Okej, perfekt. Alex, vi ska avsluta den här intervjun med vår Ask Away-stund genom att ställa en fråga från våra sociala medier. Är du redo?

 

Ja.

 

Okej. Vad betyder din teknik för framtidens gruvdrift?

 

Den betyder inte att vi kan stänga alla gruvor men den kommer hjälpa dagens gruvbolag att arbeta på ett annat sätt. Intressant, så teknik som denna ger dem en framtid. De kan förändra hur de producerar samma typ av material som de framställer idag. Ja, och vi ser redan att det håller på att hända. Vi tror att detta är framtiden för gruvdriften, företag är mer öppna för innovation. särskilt när man visar att det finns ett värdeerbjudande att ta del av samtidigt som utsläppen kan minska.

 

Det får bli en bra avslutning.

 

Tack.

 

Det var det. Visst är det svårt när vi bara har ett par minuter med varje gäst? Särskilt i ett ämne som är så komplicerat som nettonollpunkten. Nu är det dags för oss att börja vårt samtal om de trender vi tagit upp. Välkomna tillbaka till studion Thomas och Alex.

Vi har även en gäst till idag. Bruno Santos. Bruno är fältingenjör för BKT inom offroad. med ansvar för sydvästra Europa. Med sin omfattande kunskap inom däckindustrins produkter och tjänster hur de kan tillämpas och vad marknaden behöver har han fått delta i tvärvetenskapliga team som har målat upp en vision och en tillhörande strategi för att skapa värde för organisationen. Bruno, kom och gör oss sällskap. Bruno, varmt välkommen till showen.

 

Tack så mycket.

 

Och välkomna tillbaka till er. Jag antar att du har lyssnat på intervjuerna med Thomas och Alexander och jag slår vad om att du tyckte lika intressant som jag gjorde. Så vad tänker du om vad de hade att säga? Hur kan företag omfamna den här rörelsen mot nettonollpunkten?

 

Det är en bra fråga. Det finns initiativ både på OEM-sidan och från slutanvändaren, men det är de på OEM-sidan som, från vårt perspektiv som däcktillverkare få större genomslag. Men låt oss se på den övergripande bilden. Istället för att försöka hitta sätt att elektrifiera de största lastbilarna gör de lastbilarna mindre. Det har beskrivits som att byta från elefanter till händer. På så sätt blir batteriets vikt och kapacitet ett mindre problem. Dessutom får man en större flotta, vilket kollektivt innebär mindre stillestånd och mer produktivitet. Och det är vad alla gruvdriftsföretag önskar. Det är ett game changer för oss. Mindre maskiner innebär mindre däck, andra tekniker. Man kan även satsa på eldrift men fortfarande använda en dieselmotor. Istället för att motorn ska driva hjulen låter man den driva en generator som i sin tur driver hjulen elektriskt. Det minskar bränsleförbrukningen och koldioxidavtrycket och med färre mekaniska komponenter har man en maskin med lågt underhållsbehov vilket förbättrar tillgängligheten. Lägg till i ett vagnsystem som får sin elförsörjning via luftledningar, precis som ett tåg eller en spårvagn så har man det bästa av två världar.

 

Du nämnde initiativ från slutanvändarna också.

 

Ja, det finns ett riktigt bra exempel. Jag känner till dem för de har BKT-däck på några av sina anläggningar. Det är ett gemensamt initiativ av EQIOM, en av Frankrikes största leverantörer av byggnadsmaterial och Air Liquide. De har byggt Europas första koldioxidneutrala cementfabrik. Den fångar upp och kondenserar koldioxid som produceras innan de pumpar ner den i tomma oljeborrhål i Nordsjön. De räknar med att fånga in cirka 8 miljoner tonkoldioxid under de första tio åren i drift.

 

Det är intressant. Det är skönt att se dessa initiative även i bearbetningsskedet, inte bara i utvinningsfasen. Alex, du erbjuder företag att röra sig i riktning mot netto noll genom att utnyttja dessa värdefulla avfallsflöden. Finns det andra sätt för dina möjliga kunder och partner att påskynda sin netto noll-övergång?

 

Det är redan på gång i en ständigt ökande takt. Jag tror att det viktigaste i övergången till netto noll är investeringar och att ta till sig ny och innovativ Teknik för att minska utsläppen i processer och produkter. Men vi måste också prata om ansvarighet. Om vi ska kunna dra nytta av netto noll behöver vi främja en människocentrerad övergång där inte bara planetens gynnas utan även människor och samhällen socialt, miljömässigt och ekonomiskt. Företagen måste ge folk en möjlighet för att stå bakom förändringen de försöker genomföra.

 

Några riktigt viktiga tankar där, tack så mycket. Thomas, över till dig. Du har gjort en studie om att minska koldioxidutsläpp från tunga lastbilar.

 

Det stämmer. Det har jag gjort. Vi tittade särskilt på skillnaden mellan inkrementell Teknik och teknik som tar ner utsläppen till noll. Även utifrån perspektivet om vad som krävs för att uppnå det globala målet om att temperaturökning på max 1,5 °C. Det betyder att vi inte bara måste nå netto noll till 2050 utan det behövs även betydande nedskärningar en minskning på 50 procent fram till 2030.

 

Ja, här har vi alltså tre entusiaster för netto noll. Jag skulle gärna låta er fortsätta samtalet men vi måste tyvärr avsluta. Vår tid är slut. Tack till er alla tre för att ni var med idag. Vi har Thomas Koch Blank från Rocky Mountain Institute, Alexander Allen från Nth Cycle och BKT:s Bruno Santos. Det har varit ett nöje att lyssna på er alla. 

Tack så mycket. Och för sista gången i Global Trends-serien, är det dags för Quiz You Up! Minns ni det här? Vi ställde en fråga till er på sociala medier efter episod 3 när vi tittade på alternativ energi. Och frågan var: vilken kemisk process krävs för att göra HVO? Är du redo, för snart kommer svaret. Svaret är hydrering. Grattis till er som svarade rätt. Bra jobbat. Och särskilt till er som fått alla tre rätt i vår Quiz You Up. Nu är det dags för den sista frågan i serien. Frågan är: vilka råvaror bidrar mest till gruvsektorns totala utsläpp? rangordna från minst till mest? Nu har vi ju inte någon mer episod där du kan få veta svaret men oroa dig inte, vi postar rätt svar på sociala medier. Håll utkik så är jag säker på några av er kommer att klara en perfekt kvartett med rätt svar. Och det var allt, nu är den här delen av Global Trends slut. Vi har haft glädjen att få prata med 12 gäster i fyra olika episoder. Tillsammans har de berättat för oss om de mest relevanta de viktigaste och mest angelägna ämnena i denna bransch.

Stort tack till alla våra gäster i alla tre episoder. Vi hade inte kunnat göra detta utan er. Och till er, kära tittare, tack för att ni tagit till er serie precis som tidigare serier. Vi är glada att ha fått bjuda in er till vår virtuella värld och för er interaction med oss på sociala medier. Vi hoppas du har uppskattat att utforska dessa ämnen med oss.

Från alla oss på Global Trends, tack och hej då.